Not in Kansas anymore

Tillbaka i Belgrad efter några intensiva dagar nere i Kosovo. Pristina var en märklig upplevelse. I storpolitiken är det ju spänt som en fiolsträng just nu, men på Pristinas gator var det påtagligt lugnt. Däremot får man nog anstränga sig för att kalla Pristina en vacker stad, i alla fall så här års. Leriga gator, råkall dimma, ständiga strömavbrott, frusna cigarettförsäljare i gathörnen. Utanför husen står gula dieseldrivna elverk och brummar hemtrevligt. Pristina växer snabbt och oplanerat, eftersom stadsarkitekten mördades för några år sedan när han försökte röja upp bland svartbyggena. Halvfärdiga hus blandas med fallfärdiga. Men det var rätt charmigt på sina håll också; god mat, trevliga lågmälda människor och en och annan solglimt.

Käkade god lumpen-ärtsoppa på svenska KFOR-förläggningen Camp Victoria, och besökte ett fyravånings varuhus med enbart piratkopierade filmer/spel/märkeskläder. Utländska soldater med k-pist på ryggen kom in och handlade lite kvällsunderhållning.