Änglarna gråter, klockorna stannar, ögonen blöder och den onde själv förvandlas till en from naturromantiker. Klyschor, javisst, men allt detta inträffar faktiskt på riktigt i Plitvice nationalpark. Detta måste vara det slutliga beviset på [NN:s] existens (byt ut NN mot valfri skaparkraft). Jag har inte sett något så vackert sen jag lade 1000-bitarspussel med alpmotiv hemma hos mormor, med den skillnaden att här promenerar man liksom omkring inne i pusslet och bara gapar.
Plitvicka Jezera är ett sjösystem med hundratals vattenfall, ett märkligt kristallklart blågrönt vatten, och massor av fisk och förstenade trädstammar nere i djupet. Allt inramat av bokskogar i "färgsprakande höstskrud", som det heter. Fantastiskt!
Känslan av overklighet förstärktes när vi tog in på Pansion Winnetou - ett jättelikt fyravånings indiantält mitt ute i ingenstans, där alla enbart talade tyska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Måste ju ha fått 100 nya motiv för en schysst fototapet! Fan va fin det är, snyft man blir ju tårögd..
100 räcker inte...var ju tvungen att stanna var femte meter och knäppa ännu en fantastisk vy...fick kramp i avtryckarfingret! Det var helt galet vackert (skrev jag det? ;-) )
Äh. Sådär ser det ut överallt i World of Warcraft.
Ja, vi har faktiskt pratat om att åka dit i stället nästa år. Finns det charterresor?
Skicka en kommentar